Det inlägg som jag la upp tidigare, de skrev jag för ca 3 år sen om inte mer. Hittade de på en gammal blogg jag har/hade.

Men välvalda ord redan då, som i den sits man sitter i nu.

Jag har massa tankar och funderingar, får onda även goda tankar om våran framtid, de mesta skrämmer mig för det kan för sjutton inte vara såhär bra. Det går inte att ha det såhär topp. eller?

jag vet inte hur jag ska förklara mig, eller hur jag skå få utrymme till att kunna förklara mig, så allt är lite rörigt.

bloggar mer om de ikväll, nu måste jag gå till jobbet strax, men först ut med Tarzan <3

 "så bor man ihop borde man ju se det som ett förhållande man velat satsa på? Inget förhållande är mindre värdt än något annat, men bor man ihop har känns de så himla seriöst att man inte borde slänga bort det med att gå bakom ryggen på sin sambo? Jag skulle aldrig kunna göra något sånt, och jag har aldrig hört någon tjej göra det. Är det så att (inte alla) killar är i större behov av bekräftelse utanför förhållandet? Jag krävde min bekräftelse i förhållandet, jag sökte inte den någon annanstans. Det är vad jag anser det enda rätta, sedan får ni gärna säga emot mig.

Ett tips till alla killar, gå inte bakom eran flickväns rygg. Jag har varit på båda sidorna,
 Vad gör ondast? 
Att förlora sin sambo lr att en vän? 
Då måste man se till vart man ser förhållandet är påväg..är det något man ser att de verkligen kan hålla livet ut, så får man ta och göra sina offer. 
Nu menar jag inte att man ska offra sina vänner, men när man når en viss ålder och tidpunkt i förhållandet måste man göra ett val. 
När man är liten är det "Pojk/flickvänner kommer och går, men vänner dom består"
 När man blir vuxen är det tvärtom. . För man kommer ha kvar alla vänner, vissa kommer flytta, andra kommer skaffa barn och inte ha tid för så mkt annat. Ser man att man har sin drömpartner i sin famn, så håll ett stadigt tag om denna. För snart märker man att man är ensam, och dit vill ingen komma.."


så sanna ord, men varför händer det mig jämt för? Älskade inte du mig eller vad var det frågan om??

Maknad, jobb, flytt mm mm

ja helgen har varit fullspäckad totalt faktiskt. 

fredag firade vi Emelie, andreas syster som fyllde 21 :) on fick massa kosaker av oss :) sov kvar där sen tog vi bilen lördag morgon för att åka hit och gå på marknad :)

köpte oss två ringar :) suuuuperfina

Kvällen spenderade vi hos Mia <3 fick middag och jordgubbar och glass massa mys :)

söndag packade vi släpet fullt med A:s grejjer... tanken var att vi skulle ta med hans soffa och ställa på vinden hos mig men den fastnade visst framflr min tv ;) en 7sits soffa i min etta hihihihi

Sen vart de mys här hemma med "flyttpizza" och tog de lugnt. 

Idag blev de plugg, mys i solen,bakat muffins och årets första dopp, löprunda och lax till middag :)

nu har vi tvättat och gjort oss ordning för natten :)

i morgon blir de jobb och sen träning :) ch massa plugg:)

jag kan inte fatta.

12 april klarade jag körprovet till bil...... och nu har de snart gått 2 hela månader och teorin gnager i mig :'(

Blir så arg på mig själv, blir arg på hela skiten, blir ledsen på mig själv och ja just nu hatar jag allt som kommer i min väg.

Jag har svårigheter med teori, har ansökt om muntligt men de gick inte igenom, så jag vet inte vart jag ska ta mig till eller vad jag ska ta mig till. Blir förbannad, hur mycket jag än pluggar så fastnar de inte. 

Jag är ju en mer en praktiskt lagd person, och därför har jag svårt med de teoretiska. 

Och inte faan får man hjälp heller, visst jag borde väl ta tag i det lite mer, men va faan!!! jag kan köra bil!!!!!!!

hur faan ska jag beete mig nu då?

fick tid den 9 juni i VÄSTERÅS!!! blir så arg!!! klarar jag de inte nu så skiter jag i allt!!! faktiskt!!!!

sårad till tusen

  Min älskade Tazzi-Bazzi Boy

Min älskade pojke

du är mitt allt på jorden

Ja nu är jag lite smått trött på detta, vad ska jag skriva? vad vill ni veta?

Funtar på att rusta upp denna, men vet inte riktigt vilket team eller vart jag ska börja.

jaja vi får väl se...

men ge mig tips :)

Minns du,

Minns du när vi sa att inget skulle krossa oss

inget skulle få oss att gå skilda vägar.

Minns du?

Hur vi kom överrens om att det var du och jag

bara du och jag.

Men ack vad ord kan luras

vad ord kan svika.

Jag känner mig minst lika sviken som du om inte mer.

Bara så du vet.

Men frågan återstår, minns du??